ronnedal . se

Cykling och annan träning

Stark på hemvägen

Kategori: Allmänt

Det har varit 2 härliga dagar i solen. Även fast det bara varit 10-12 grader i skuggan har man fått lite färg både på benen och i ansiktet. Har inte hört nån siffra än men jag misstänker att vi var 70-80 pers på dagens 95km långa runda till Gottskär, även kallan Hallontårtsrundan. Det serveras av tradition Hallontårta på fiket men jag avstod till förmån för en köttbullemacka. Tyvärr gick en cyklist i backen idag, var dock inte i den gruppen jag cyklade i. olyckan var framme strax innan min grupp rullade förbi. Av erfarenhet undvek jag att titta efter vem som låg på backen då det kan resultera i ytterliga incidenter. Såg dock att det var många erfarna personer med i den gruppen och jag är säker på att den olycksdrabbade vart väl omhändertagen.
 
Det var medvind på hemvägen och de flesta backarna hade vi tagit oss an på vägen till fikat. Men det var ändå rätt tuff cykling då vi mesta dels cyklade på små slingrande och smått kuperade vägar. Och när man är en så pass stor grupp som 20 pers blir det lätt stor dragspelseffekt och det tär på krafterna. Jessica, våran ledare gjorde ett bra jobb att hålla ordning i gruppen och höll igen de som gärna ville trissa upp farten.
 
Ofta så här tidigt på året har folk svårt att välja rätt hastighetsgrupp. En del tar av vana samma grupp som i slutet av förra säsongen men saknar kapaciteten. Samtidigt som några underskattar sej och väljer en för långsam grupp och istället ligger och hela tiden drar upp farten till det dom känner sej bekväma med. Föredömligt så höll vi strax över 26km/h i dag.
 
Efter att varit grymt slut efter gårdagens lopp var det inte utan tvekan jag gav mej iväg på dagens runda. Jag visste att förra söndan hade mina ben återhämtat mej så pass att dom höll till fikat. Men idag höll dom hela vägen, hade t o m ganska mycket krafter kvar på hemvägen så det gick undan upp för backarna mot Sahlgrenska och vidare upp på Högsbohöjd.
 
Det vart 330km i helgen, än så länge i år har jag cyklat 1270km.

Andra brevet avklarat

Kategori: Allmänt

Vi var väl som senast runt 14 pers som gav oss iväg från Statoil vid Fässbergsmotet imorse kl09.00 för att trampa 200km. Planen för dagen var att köra långsammare än förra gången men den planen sprack på en gång. Vi drog iväg i ett tempo som jag misstänkte skulle resultera i ett 29-tempo om vi höll samma snitt hela rundan. Tog inte lång tid innan vi tappat några som insåg att den farten var för hög. Fram till första stämplingen i Fjärås var vi 10st som hängde ihop. Som jag tidigare hade planerat åkte benvärmarna av till förmån för lite sol på bleka ben samt att låren skulle få jobba mera fritt då jag brukar bli besvärad av att de sitter lite för tight.
 
Men efter Fjärås skulle backarna börja. Tog inte lång stund innan 10 hade blivit 8. Backarna var väl inte så farliga till att börja med, men jag visste att banprofilen hade visat 2145 höjdmeter totalt. Och för er som har koll på hur många höjdmeter det brukar vara på ett lopp vet att i svenska mått mätt är 100 höjdmeter per mil är ganska mycket. Kände att benen fortfarande inte hittat nån superform men än så länge gick jag med ganska obehindrat även fast jag insåg att det här tempot skulle ta ut sin rätt.
 
Banan hade i sista stund blivit omritad så istället för att köra Björketorps backen från fel håll tog vi nu en mycket plattare väg. Så vi kan nog räkna bort dom där 145 från totalen. Väl framme i Björketorp kände jag att benen började kännas trötta och vi var fortfande i det som kändes som början av loppet. Det var fler som hade det jobbigt och även fast jag uppmanade att vi skulle ta det lugnare i uppförsbackarna så dundrade vi på i ett högt tempo. Ett tag när jag vände mej om och såg att vi höll på att gå från 8 till 4 så ropade jag åter igen och dom lugnade ner sej något. 3 till återanslöt och vi var 7 som cyklade vidare mot Kinna.
 
Strax före Kinna vart det ett tungt parti och vi vart 6. I Kinna var planen att ta ett längre stopp för att äta. Hörde någon sa, vi kan äta där på Macken. Och när man kommer från norrland så brukar Macken betyde bensin mack. Eller tapp som dom säger här i trakterna. Framför oss låg nu både en OK/Q8 och en McDonalds. Hmm,..undra vilken av dom han menade? Det vart McD. Beställde som jag brukar hamburgare utan lök. Dock verkar det ha varit praktikanter i köket så innan jag fått mina burgare hade dom andra ätit färdigt. Fick lite stressad kasta i mej burgarna och ansluta till dom andra som var redo att rulla.
 
Vägen ut ur Kinna gick segt uppför. Och att döma av farten verkar det inte som att någon tänkt att nu tar vi det lugnt så att alla kommer igång efter det långa stoppet, Nej, då, vi bränner på som att inget hänt. Jag fick gå på rött en lång stund för att inte bli ifrån körd. Beslöt mej efter det att inte gå med och dra tills jag återhämtat mej och svälja hamburgaren som kändes som att den var uppe i halsen igen. Det gick fortsatt undan och jag kikade på min hastighetsmätare och såg att vi fortfarande hade ett snitt strax över 29km/h. Jag kände att det var ett klokt val att inte längre dra men kände att jag aldrig riktigt återhämtade mej. Det var hela tiden mer eller mindre kuperat och så fort en backe kom blev jag påmind om att jag gått på för hårt.
 
Vi närmade oss Bollebygd och alla som cyklat där i närheten vet att det är grymt backigt. Men från det hållet vi kom nu hade jag aldrig cyklat. Det började gå segt uppför, följt av att det brantade till, fortsatte segt uppför och brantande till och så fortsatte det i vad som kändes som en mil. Tänkte, måtte detta sluta nån gång. Varje gång det brantade till kändes som att det här kan vara gången jag får släppa och köra solo resten. Men jag bet ihop och till slut var det äntligen en lång brant nedförsbacke följt av att vi nu skulle in i motvinden.
 
Jag gjorde mej så liten som möjligt längst bak där jag låg. Kom en backe över en järnväg och vips var vi framme i Bollebygd. Började inse nu att det började bli dags att förbereda sej mentalt på att cykla själv dom 65km vi hade kvar med mestadels motvind. Visste att det skulle bli backigt direkt ut ur Bollebygd men som tur var en av dom mindre backigare vägarna ut där ifrån. Som den stora klump som man är på runt 100kg vet jag att kortare backar där man kan trycka på och få med sej fart har jag inga problem att hänga med. Men när det blir långa backar med några procent för mycket så finns det risk att jag får gå på rött för länge. Nu cyklade man och hoppades på att dom andra skulle börja visa lite svaghetstecken så att farten kanske skulle mattas av lite, men icke.
 
Vi kom till sista stämpligen i Sätila där vi fyllde flaskorna en sista gång samt tog en glass i solen. Kommer inte riktigt ihåg hur glassen smakade, men då det var en TipTop och det är min favorit var den säkert god. När vi rullade iväg kände jag att oavsett hur mycket vi hade vilat så var benen tomma. Jag visste nu exakt hur sista biten hem skulle bli för jag har cyklat dessa vägar många gånger. Det är vägar som många betraktar som lättkörda men det finns så klart backar. Backar som kan leda till ensamhet. I backen upp mot macken/tappen vid Hällingsjö fick jag släppa. Det är en lång seg backe och det gick bara aningen för fort. Tror någon upptäckte att jag hade släppt och dom lugnade sej lite så jag hann ikapp.
 
Kändes som att jag fick använda mina absolut sista krafter för att ta mej upp för den sega backen, men jag visste att det nu skulle bli en lång nedför i rak motvind. Samtidigt visste jag att det skulle kvitta, för vid det här laget finns det inget som heter återhämtning. Frågan är bara hur mycket man kan kräma ur sina små ben. Hur mycket man kan fortsätta även när benen skriker slut och mjölksyran håller på att ta över kontrollen över kroppen. Jo, men lite till kan vi nog. Men snart inte mer.
 
Jag visste exakt vilka backar som var kvar. Frågan var nu bara vilken som skulle bli mitt slut. Men på nåt sätt lyckades jag hela tiden överträffa mej själv och hängde med över de backar jag var helt säker på att jag skulle tappa dom andra i. Till slut skulle vi över Balltorp. Jag har själv bott där och cyklat över där många gånger. Inget jag brukar göra frivilligt men nu var det bara att gilla läget. Jag släppte ganska snabbt in i backen. Mikael som även han började ta slut släppte också. Han är en riktig gentleman och jag vet inte om han släppte för min, hans egen eller för bådas skull. Men när det planade ut tog jag rygg på honom och han kunde hjälpa mej att återansluta en sista gång till de andra. Väl över Balltorp var vi ju istortsett framme. Bara en liten slakmota kvar bort mot Fässbergsmotet.
 
Kan ju säga att det inte känns nyttigt att pressa sej själv så hårt så länge när man känt att man varit slut i så många mil. Men nån typ av positiv effekt ger det säkert. Rullsnittet i mål vart 29,3km/h på min mätare. Långt över planerade och långt över min kapacitet just nu. Det tempot får det inte bli nästa helg då det är dags för 300km. Men imorron är det dags för en söndagsrunda med klubben på 95km till att börja med. Kommer bli lika fint väder imorron. Men jag är rädd för att mina ben inte kommer att vara med mer än halva rundan, sen får vi grisa på, på samma sätt som jag börjar bli van vid.

Ingen mekaniker

Kategori: Allmänt

I onsdags var jag och Sandra på en föreläsning med Mattias Reck på Elixia i Masthugget. Jag har haft förmånen att lyssna på honom tidigare och detta vart mycket en repetition av tidigare förläsningar. Men Mattias är väldigt inspirerande att lyssna på och det gör ingenting alls om man hört mycket av det tidigare. Tråkigt är att de flesta förläsningar och seminarium man besöker nu för tiden har dom totalt kassa trådlösa headset som sprakar och ljudet försvinner ibland. Mattias var märkbart besvärad av detta och hade inte riktigt den närvaron jag är van vid. Uppmaning till alla som köper in ljudutrustning till föreläsningar, snåla inte, köp riktiga grejer!
 
 Mattias föreläsning handlade mycket om fettförbränning och hur man lägger upp träningen för att kunna prestera under långa lopp som Vasaloppet och Vätternrundan. Det Mattias pratar om är baserat forskning vilket han ofta påpekar. Och det han säger känns så logiskt att det känns som att man redan visste det. Men under och efter föreläsningen får man en helt annat medvetenhet om hur kroppen fungerar och påverkas av olika typer av träning, kost och vila. Får du chansen att lyssna på Mattias så missa inte det tillfället.
 
Igår var det dags att fixa i ordning cykeln inför helgens turer. Hade problem helgen som var med att kedjan hamnade mellan klingorna fram när jag växlade ner till lilla klingan. Slog mej att lilla klingan kanske sitter monterad åt fel håll. Och när jag kikade igår så satt den mycket riktigt åt fel håll. Har försökt att skruva så mycket som möjligt själv med våra cyklar för att dels lära sej och dels spara in pengar på att inte behöva lämna in cyklarna så fort det är nånting. Men titt som tätt ställer man till med nånting som t ex detta och man blir påmind om att man inte är nån mekaniker direkt. Men det bästa med att lära sej av sina misstag är att det är väldigt liten risk att jag skulle råka göra samma misstag igen.
 
Har haft problem med växlarna på min cykel ända sen den var ny 2006. Dåligt grundinställd från butiken jag köpte den. Plus att man pillat alldeles för mycket själv på skruvar man egentligen aldrig borde röra. Men sista rundan jag skulle köra 2011 så gick framväxeln i bitar och jag bestämde mej för att byta ut både växelreglage, fram- och bakväxel. Tänkte att jag i samma veva skulle byta vevlager som slutade med att jag fick byta hela vevpartiet. Men nu är hela drivlinan Shimano 105 ifrån att ha varit en blandning mellan SRAM- och Shimano-komponenter och växlarna har aldrig gått så bra som nu.
 
Samtidigt har det ju hänt mycket i utvecklingen sedan 2006 men att köpa en cykel som kör samma komponentgrupp rakt igenom kan jag starkt rekommendera. Tyvärr är det många tillverkare som snålar och blandar olika komponentgrupper. Sandras cykel är Shimano Ultegra rakt igenom och är väldigt bra grundinställd av mekaniker på CykelCity. Så dom gånger hon klagar på att växlarna inte går riktigt perfekt så är det väldigt lite skruvande som behövs. I regel så skruvar man bara ytterst lite på vreden som sträcker vajern.
 
Fick lära mej via en instruktionsfilm på youtube att övriga skruvar som sitter på fram och bakväxel ska man undvika i största möjliga mån att skruva på. Det är sånt som kan behöva justeras när man byter bakhjul på cykeln. Men helst överlåter man skruvande på dom skruvarna till en duktig mekaniker på en cykelbutik.

Det ser ljust ut

Kategori: Allmänt

Börjar känna mej återhämtad efter helgens prövningar. Har insett att det nästan bara är en månad kvar innan det är dags för Göteborgsvarvet. Kan inte påstå att jag känner mej direkt taggad inför det, cyklingen är bra mycket roligare. Men tanken är att jag ska genomföra det ändå. Får bli ett löppass den här veckan och kanske två nästa vecka.
 
Det som är mycket roligare är att drömma och planera inför den cykelhelgen som kommer. Först 200km söder Brevetlopp på lördag, en runda jag aldrig tidigare cyklat men det lät som att det kunde vara lite backigare än de norra. Sen är tanken att göra som förra helgen, att köra söndagsrundan med klubben också som den här veckan är 95km.
 
Just nu ser väderutsikten för helgen riktigt ljus ut. 10 grader i skuggan, sol och svaga vindar. Man kan ju alltid hoppas på att det blir så i slutänden.
 
Hittade denna bild från 1/6 2009 då jag var ute på en lång härlig runda med klubben. Det här är livet!
 
 
 

Och vinnaren är,..

Kategori: Allmänt

Igår kväll 22.00 stängdes anmälan till utlottningen av startplatsen till Göteborgsgirot. För att göra lottningen rättvis tog jag Sandra till hjälp som gjorde i ordning en skål med lappar med de anmäldas namn.
 
Och vinnaren är,..Anders Tordenvik!
 
 
 
 

Längsta 2-dagars

Kategori: Allmänt

I vanliga fall när jag cyklat en långtur så brukar jag vara helt död efteråt. Även dagen efter brukar innebär soffläge. Men den här gången hade jag som mål att köra söndagrundan med klubben dagen efter som var 82km. Helt klart kändes det i kroppen, framför allt rumpan att man kört 200km dagen innan, men det gick. Körde i en 26-grupp som var precis lagomt med tanke på den kraftiga motvinden vi hade på hemvägen.
 
Vi var ca 60 cyklister idag uppdelat på 6 grupper. 2st 23'or, 2st 26'or och 2st 29'or. Riktigt härlig start på säsongen för klubben med sån uppslutning. Och helgen började igår med en introduktionsrunda där 37'st nyfikna cyklister var med. Och nu ösregnar det ute så det är ingen fråga om att vi hade tur med vädret.
 
Fram tills semestern med ett få undantag kommer vi att köra motionsrundor blandat med intensivrundor tisdagar, torsdsgar och söndagar. Samt introduktionsrundor på många lördagar. Häng med du också, det är grymt roligt!
 
 
 

Första Brevet avklarat

Kategori: Allmänt

Vi var 14st som stack iväg 09.00 från Statoil vid Stigs Center för att avverka 200km.

Kände att jag redan från början fått gå på lite för hårt för att hänga med. Tänkte att jag inte skulle gå med och dra men efter ett tag kändes det bättre. I Henån åt jag en Korv med bröd och räksallad. Jag vet inte vad av det som gjorde det, men den satte sej riktigt på tvären. Kändes som att jag hade en stor klump i magen och det vart värre ju länge vi kom. Att vi låg i över 30 i snitt i motvinden mellan Henån och Ellös gjorde inte saken bättre. Kände att jag kommer måsta släppa snart.

Tänkte smita iväg först ifrån Ellös för att ha försprång så jag kunde ta det lugnt i backen. Men då hängde alla på och Åke vart lite ifrån körd vilket inte var min mening. Väl uppe för backen la jag mej bakom Mikael som hade pigga ben och drog mej fram till framförvarande grupp. Nu var det lätt nerför och såna till skillnad till mej hade massor med krafter tyckte det var jättekul och ligga och dunka på i 50 i medvinden. Jag som hade hoppats på att det här skulle bli sträckan då jag fick vila och återhämta mej efter motvinden fick ge mej när det började luta uppför igen.

Planen vart nu att köra väldigt långsamt för att återhämta mej och sedan kunna köra lite snabbare solo istället. Magen kändes fortfarande kass. Kände att jag borde äta mer för att inte gå tom men det är svårt när magen redan säger ifrån det man tidigare stoppat i sej. Åke kom ikapp mej så jag la mej bakom honom. Men jag fick gå på ganska hårt för att hänga med honom i uppförsbackarna och fick istället bromsa när det var nerför. Och när det väl planade ut så var det dags för motvind igen. Gick riktigt tungt i motvinden men jag hade som tur Åke att gömma mej bakom. Kände att krafterna började komma tillbaka och gick upp och drog en stund, men direkt kände jag hur trötta mina ben var. Men bet ihop ett tag för att inte åka snålskjuts precis hela vägen.

Mina ben hade nu blivit trötta till den punkt att dom inte längre återhämtade sej. Vi hade kommit ikapp Ulf och en till kille jag inte kommer ihåg namnet på och var nu nästan i Skärhamn. Vi stannade vid en statoil mack och stämplade, köpte lite socker i olika former och fyllde på vätska. Tvingade i mej lite av en sportlunch och drack trots att magen fortfarande inte ville. Vi rullade vidare i gynnsamma vindar men jag kände att jag fick slita för varje meter och fick vara glad för varje meter jag hade sällskap och insåg att jag nog kommer få köra solo snart när jag inte orkar hålla ryggen på dom andra längre.

Just innan jag skulle till att ge upp för jag såg en lång seg backe fram över ropade nån kisspaus. Jag behövde inte kissa men behövde vilan. Skulle passa på att skicka ett sms till Sandra så hon visste på ett ungefär hur långt vi hade kvar, tror det tog 2 minuter att lyckas få ihop "Snart Stenungsund". Det bara snurrade i mitt huvud och tankarna om att köra solo blandades plötsligt med att kanske måsta bryta.

Jag sa till dom andra att jag nog kommer släppa snart och köra mitt eget tempo. Dom tyckte att vi istället kunde slå av på tempot något. Det uppskattade jag för även om att köra solo är ett alternativ så hoppades jag verkligen att jag skulle slippa det. Mena ben var riktigt slut vid det här laget. Hade dock hur mycket kraft som helst i överkroppen så jag fick stå upp och trampa väldigt mycket. Magen började nu att kännas bättre och bättre för varje kilometer vi cyklade, men det var snart dags för att ta sej upp på Tjörnbron.

Tog det väldigt lugnt upp på bron och kunde sen köra ikapp dom andra nedför. När det kom korta backar kunde jag köra på hårt med överkroppen och snabbt ta mej upp för att sedan rulla snabbt nedför. Kändes som en grymt stor tillgång att jag tränat väldigt mycket överkropp senaste månaderna och jag kände mej bara starkare och starkare när jag insåg att det faktiskt går att ta sej fram ganska bra med bara överkroppsstyrka på cykeln.

Magen kändes riktigt bra nu och med det hade även huvet klarnat. Cyklade bredvid Ulf och frågade om PBP minnen som han gärna berättade om. Vi hade rätt skön sida medvind och vi rullade på i ganska bra fart även om alla började känna milen i benen. Men nu var vi på vägar man cyklat väldigt många gånger och man kan mentalt förbereda sej för varje backe som kommer.

Det hade pratats om innan loppet att det kunde tänkas bli en hemlig kontroll efter vägen för att se så att ingen försökte gena från den ritade kartan. Där stod nu Aina och Sofia med ett bord uppdukat med kaffe, bullar och annat gott. Jag är ingen kaffedrickare men är inte dummare än att jag insåg att just nu är det precis vad jag behöver för att få en extra kick. Skickade ett till sms till Sandra och det kändes nu som att vi nästan var tillbaks även fast det säkert var 20km kvar. Men att köra 20 när man kört 180 känns ganska kort. Jag fick för mej att mina ben återhämtat sej efter stoppet, men insåg ganska snabbt att dom var lika tomma som förut.

Men jag hade fått i mej mycket energi och förutom att mina ben var tomma så kändes läget på topp. Nu orkade jag t o m vara med och dra. Vi passerade snabbt Kungälv och rullade vidare. Men jag kommer ihåg sedan tidigare när jag och Sandra cyklade denna runda att det kommer ett par backar till som jag hade gått totalt tom i då och nu var det snart dags för dom igen. Det var riktigt tungt att ta sej upp för dom den här gången också, men det gick.

202km på mätaren och ett rullsnitt på runt 27km/h rullade vi in på Statoil vid Stigs Center där Sandra stod och väntade. Var riktigt skönt att hon fanns där och att jag inte skulle behöva cykla hem där ifrån. Vi tackade varann för en god tur vi som cyklat tillsammans och planen är att göra om det nästa helg.

Årets första långtur

Kategori: Allmänt

Imorron är det dags för årets första Brevetlopp för min del. Brevetlopp är långdistanscykling med förbestämda kontroller efter en karta där man ska samla stämplar eller namnteckningar som bekräftar att man varit där vid en viss tidpunkt. Som en långdistans cykelorientering. Imorron är sträckan 200km, det är den kortaste distansen när det gäller Brevetlopp. Men det räcker bra för min del som inte har som mål att cykla längre än 300km som max.
 
Brevetlopp används för att kvalificera för extremlopp som är över 1000km. Som t ex PBP (Paris-Brest-Paris) som är ca120mil långt och arrangeras vart fjärde år. För att kvalificera sej måste man genomfört x antal Brevetlopp på olika distanser från 200-600km. Det finns inte i mina planer att nån gång cykla nåt sånt lopp, men det är häftigt att följa andras kamp och äventyr mot såna mål.
 
Än så länge i år har jag hunnit samla på mej 660km varav 160km är på MTB och resten LVG (Landsväg). Förra året hade jag 3600km i benen när det var dags för Vättern, tror att det kan bli nåt liknande i år.

GöteborgsGirot - Utlottning

Kategori: Allmänt

Denna vecka kommer jag att lotta ut en gratis startplats till GöteborgsGirot. Allt du behöver göra är att skicka ett mail till utlottning@ronnedal.se med kontaktuppgifter och vilket lopp du önskar köra.
 
Loppen:
 
1. Stadsloppet 70km lördagen 11 maj (värde 595kr)
2. MTB-loppet 25km söndagen 12 maj (värde 595kr)
3. MTB-loppet 37km söndagen 12 maj (värde 595kr)
 
 
Sista anmälningstid till denna utlottning är söndagen 14 april 22.00
 
Vinnaren kommer att presenteras här på bloggen under måndagen 15 april.