ronnedal . se

Cykling och annan träning

Första Brevet avklarat

Kategori: Allmänt

Vi var 14st som stack iväg 09.00 från Statoil vid Stigs Center för att avverka 200km.

Kände att jag redan från början fått gå på lite för hårt för att hänga med. Tänkte att jag inte skulle gå med och dra men efter ett tag kändes det bättre. I Henån åt jag en Korv med bröd och räksallad. Jag vet inte vad av det som gjorde det, men den satte sej riktigt på tvären. Kändes som att jag hade en stor klump i magen och det vart värre ju länge vi kom. Att vi låg i över 30 i snitt i motvinden mellan Henån och Ellös gjorde inte saken bättre. Kände att jag kommer måsta släppa snart.

Tänkte smita iväg först ifrån Ellös för att ha försprång så jag kunde ta det lugnt i backen. Men då hängde alla på och Åke vart lite ifrån körd vilket inte var min mening. Väl uppe för backen la jag mej bakom Mikael som hade pigga ben och drog mej fram till framförvarande grupp. Nu var det lätt nerför och såna till skillnad till mej hade massor med krafter tyckte det var jättekul och ligga och dunka på i 50 i medvinden. Jag som hade hoppats på att det här skulle bli sträckan då jag fick vila och återhämta mej efter motvinden fick ge mej när det började luta uppför igen.

Planen vart nu att köra väldigt långsamt för att återhämta mej och sedan kunna köra lite snabbare solo istället. Magen kändes fortfarande kass. Kände att jag borde äta mer för att inte gå tom men det är svårt när magen redan säger ifrån det man tidigare stoppat i sej. Åke kom ikapp mej så jag la mej bakom honom. Men jag fick gå på ganska hårt för att hänga med honom i uppförsbackarna och fick istället bromsa när det var nerför. Och när det väl planade ut så var det dags för motvind igen. Gick riktigt tungt i motvinden men jag hade som tur Åke att gömma mej bakom. Kände att krafterna började komma tillbaka och gick upp och drog en stund, men direkt kände jag hur trötta mina ben var. Men bet ihop ett tag för att inte åka snålskjuts precis hela vägen.

Mina ben hade nu blivit trötta till den punkt att dom inte längre återhämtade sej. Vi hade kommit ikapp Ulf och en till kille jag inte kommer ihåg namnet på och var nu nästan i Skärhamn. Vi stannade vid en statoil mack och stämplade, köpte lite socker i olika former och fyllde på vätska. Tvingade i mej lite av en sportlunch och drack trots att magen fortfarande inte ville. Vi rullade vidare i gynnsamma vindar men jag kände att jag fick slita för varje meter och fick vara glad för varje meter jag hade sällskap och insåg att jag nog kommer få köra solo snart när jag inte orkar hålla ryggen på dom andra längre.

Just innan jag skulle till att ge upp för jag såg en lång seg backe fram över ropade nån kisspaus. Jag behövde inte kissa men behövde vilan. Skulle passa på att skicka ett sms till Sandra så hon visste på ett ungefär hur långt vi hade kvar, tror det tog 2 minuter att lyckas få ihop "Snart Stenungsund". Det bara snurrade i mitt huvud och tankarna om att köra solo blandades plötsligt med att kanske måsta bryta.

Jag sa till dom andra att jag nog kommer släppa snart och köra mitt eget tempo. Dom tyckte att vi istället kunde slå av på tempot något. Det uppskattade jag för även om att köra solo är ett alternativ så hoppades jag verkligen att jag skulle slippa det. Mena ben var riktigt slut vid det här laget. Hade dock hur mycket kraft som helst i överkroppen så jag fick stå upp och trampa väldigt mycket. Magen började nu att kännas bättre och bättre för varje kilometer vi cyklade, men det var snart dags för att ta sej upp på Tjörnbron.

Tog det väldigt lugnt upp på bron och kunde sen köra ikapp dom andra nedför. När det kom korta backar kunde jag köra på hårt med överkroppen och snabbt ta mej upp för att sedan rulla snabbt nedför. Kändes som en grymt stor tillgång att jag tränat väldigt mycket överkropp senaste månaderna och jag kände mej bara starkare och starkare när jag insåg att det faktiskt går att ta sej fram ganska bra med bara överkroppsstyrka på cykeln.

Magen kändes riktigt bra nu och med det hade även huvet klarnat. Cyklade bredvid Ulf och frågade om PBP minnen som han gärna berättade om. Vi hade rätt skön sida medvind och vi rullade på i ganska bra fart även om alla började känna milen i benen. Men nu var vi på vägar man cyklat väldigt många gånger och man kan mentalt förbereda sej för varje backe som kommer.

Det hade pratats om innan loppet att det kunde tänkas bli en hemlig kontroll efter vägen för att se så att ingen försökte gena från den ritade kartan. Där stod nu Aina och Sofia med ett bord uppdukat med kaffe, bullar och annat gott. Jag är ingen kaffedrickare men är inte dummare än att jag insåg att just nu är det precis vad jag behöver för att få en extra kick. Skickade ett till sms till Sandra och det kändes nu som att vi nästan var tillbaks även fast det säkert var 20km kvar. Men att köra 20 när man kört 180 känns ganska kort. Jag fick för mej att mina ben återhämtat sej efter stoppet, men insåg ganska snabbt att dom var lika tomma som förut.

Men jag hade fått i mej mycket energi och förutom att mina ben var tomma så kändes läget på topp. Nu orkade jag t o m vara med och dra. Vi passerade snabbt Kungälv och rullade vidare. Men jag kommer ihåg sedan tidigare när jag och Sandra cyklade denna runda att det kommer ett par backar till som jag hade gått totalt tom i då och nu var det snart dags för dom igen. Det var riktigt tungt att ta sej upp för dom den här gången också, men det gick.

202km på mätaren och ett rullsnitt på runt 27km/h rullade vi in på Statoil vid Stigs Center där Sandra stod och väntade. Var riktigt skönt att hon fanns där och att jag inte skulle behöva cykla hem där ifrån. Vi tackade varann för en god tur vi som cyklat tillsammans och planen är att göra om det nästa helg.

Kommentarer

  • Irma säger:

    Det är jobbigt att bara läsa om era cykelstrapatser. Vilket tempo, inget för veklingar. Hoppas ni får varmt och fint om ni ska göra om det här loppet.

    2013-04-14 | 23:34:47

Kommentera inlägget här: