ronnedal . se

Cykling och annan träning

Nationaldagsloppet 2013

Kategori: Allmänt


 
 
En underbar dag för ett cykellopp. 17-18 grader i skuggan, sol och aningen mer blåsigt än jag hoppats på. Värmde upp i 10 minuter innan start utifall det skulle blir hårdkörning direkt. Vi vart paceade av en motorcykel dom första kilometrarna och det kändes bra så det inte blir buskörning. Alla var inte helt överens om vilkt tempo vi skulle hålla. 3 st gjorde ett litet ryck men endast för att ligga 50 meter framför klungan. Vet inte vad dom tjänade på det. Var rätt behagligt tempo fram till Tollered som jag visste skulle innebära problem för mej. Planen var att ta det lugnt uppför för att sedan köra ikapp nerför Hemsjöbacken. Kände att jag kanske kunde ha kört lite hårdare än jag gjorde. Vart lite onödigt stor lucka men jag hade hela tiden ögonkontakt med framförvarande klunga. Jag vände mej aldrig för att titta bakåt för att se hur många som var bakom, det kändes inte intressant, det var gruppen framför jag ville köra med.
 
Körde ikapp en tjej som kastade sej på mitt bakhjul och sedan hjälptes vi åt med korta förning fram till Hemsjöbacken för att minska luckan. Väl framme vid backen tryckte jag på ordentligt för att få upp en hög fart för att sedan bara krypa ihop och låta gravitationen göra jobbet. Gick en bit över 70 ner för backen då jag ser 2 hästar med ryttare som står tvärs över vägen. Hästarna har uppenbarligen blivit skrämda av nyss förbipasserande klunga. Jag vart tvungen att stanna och tecknade bakåt så bakomvarande skulle upptäcka faran i tid. Efter en minut eller två lyckades ryttarna få hästarna av vägen och vi kunde fortsätta. En av ryttarna ropade och fråga om det kommer fler. Vet inte om någon av oss svarade på den frågan i den ansträngda situationen men jag tänkte för mej själv, Jo, några hundra.
 
Klungan jag hade jagat var nu långt borta och kvar var vi nu ett tiotal som försökte samarbeta bort mot Edsås. Gick lite för fort för min smak i den första delen av gruppen så jag tog det lugnt. Istället för ett samarbete vart vi nu utspridda och det gick segt uppför. Jag har cyklat denna sträcka många gånger och känner mej själv så jag vet exakt vilka som är mina starka partier där jag kan ta in mycket tid. Vi närmade oss Edsås och nu kom en lång härlig nedförsbacke. Jag tryckte på och körde förbi dom som varit starkare uppför och alla hängde på bakom mej. Strax före Edsåsbacken lät jag några passera för att få lite vila och utnyttja farten från att ligga bakom till att komma en bit upp i backen innan lägsta växeln ska i. Växlade ner, ner och ner igen. Försökte växla en gång till men där var det slut. Bara att gilla läget helt enkelt. För er som inte känner till denna backe kan jag sägs att det är 11% lutning och att det sitter en skylt som både varnar och påminner om detta gör faktumet svårt att ignorera.
 
Jag tog det rätt lugnt upp för backen och satt hela vägen men vart ändå inte passerad av någon. Kände mej ganska stark då jag oftast brukar få stå och bryta mej upp för den här väggen. Det fortsätter segt uppför en bit efter där den riktiga backen slutar och jag tog hela tiden in på framförvarande. Försökte peppa några med att säga att nu är man uppvärmd så nu kan vi börja köra på lite. Det var glada miner och vi vart nu 4 st som turades om att dra. Men det skulle inte vara länge innan det är dags för nästa backe upp till Ödenäs. Den backen är rätt skön, inte alls lika brant som tidigare backar jag nämnt utan bara lång och seg. Var dock en av oss som tyckte det gick lite för långsamt men jag lät mej inte luras att gå med. När fartökningen kom fortsatte jag bara i mitt tempo som jag tyckte var precis lagom. Det tyckte de andra två också och stannade kvar med mej.
 
Efter Ödenäs skulle det bli lättåkt men tyvärr i motvind dagen till ära. Brukar inte göra så mycket om man är en stor klunga men nu var vi bara 3. Tog dock inte lång tid innan vi var ikapp våran 4'e man, men han såg inte så pigg ut längre. Vi gick runt på vad jag tyckte var rätt långa förningar (1-1,5m). Vår 4'e såg mer och mer trött ut, jag misstänkte att vi snart skulle vara 3. Tankarna började vandra om att det här kommer att bli tufft men dom som startade 5 minuter efter oss borde snart vara ikapp. Mycket riktigt så tappade vi honom några kilometer innan vi kom fram till vägskälet där man svänger mot Hindås. Jag såg när jag vände mej om att en stor klunga började närma sej men att dom säkert var 30-40s bakom. Vi diskuterade snabbt om vi skulle vänta in eller köra på. Vi körde på genom Hindås men på väg ut var dom redan ikapp oss.
 
Vi smälte snabbt in i den stora klunga som kommit ikapp oss och nu var det lätt utför ett tag innan det är dags igen. När dom kom ikapp oss såg klungan ut att anföras av en klubb men så fort det började gå uppför var det många som hade pigga ben som säkert legat och rulla med länge som tyckte att det gärna kunde gå lite snabbare. Det blev lite ryckigt men jag hade ändå inga problem att gå med. Vi började närma oss Bertshult och nästa riktiga backe. Förra året hade jag känt mej stark här men hade samtidigt haft en mycket behagligare resa dit. Men det gick bra även den här gången. Det var inte med stängd mun man körde upp som förra året men behövde inte heller gå på rött. Det rullade på i ett bra tempo men vi var väldigt många och det kändes som att alla inte hade riktigt lika bra koll på klungkörning. Vi klarade oss utan incidenter trots att en kille fick bakhjulssladd precis framför mej i en sväng. Jag markerade med att snabbt köra om och lägga mej framför honom. Såna vill jag inte ligga bakom.
 
Eskilsbybacken gick riktigt behärskat, många som börjar bli trött nu, tänkte jag. Men nu skulle vi även få köra i medvind, nåt vi inte varit bortskämda med. Tänkte egentligen inte så mycket på det förutom att vi nu rullade på i ganske bra tempo. Jag hade hamnat långt bak i klungan och det var dags att förbättra positionen. På bästa Northug-maner passerade jag ett 20-tal cyklister där det tog som minst energi. Vart nöjd med min nya position och såg att dom 2 killarna jag hade haft sällskap av tidigare satt där också. När vi närmade oss Landvetter började jag känna mej trött. Kom på att jag varken hade ätit eller druckit så mycket jag hade planerat. Det är svårt på så här backiga rundor att timea mat och dryck bra. Kan vara förödande att dricka eller äta för mycket på fel ställe, men även att äta och dricka för lite.
 
Nu började vägen mellan Landvetter och Jonsered. Vägen är smal med dålig asfalt och har gott om hål och tjälskott. Segt uppför går det också länge. Började ana en liten kris nu och risken fanns att jag kanske skulle behöva släppa. Det planade till slut ut men samtidigt drogs farten upp. Fick kämpa för att täcka luckor för nu höll klungan på att spricka av överallt. Hitta nya krafter nu när det gick lätt utför och körde förbi några som inte orkade hänga med längre. Kom längre och längre fram i klungan och helt plötsligt kändes det inte så jobbigt alls. Men jag visste att snart kommer den sista riktiga backen på loppet. Enda backen som inte riktigt har nåt namn vad jag vet, men är inte direkt någon backe man missar heller. Men den gick bra. Jag hade förvänta mej att några skulle köra riktigt hårt här men det gick så långsamt så det vart mer som vila än den urladdningen jag hade förberett mej på. Såg nu på klockan att jag nog skulle missa mitt mål med ett par minuter.
 
Tidigare har jag aldrig kört ner för Jonseredsbacken i en klunga, har alltid kört först ner med ett par killar på rulle. Har nog aldrig gått så långsamt ner för backen som i år men med tanke på att backen slutar i en t-korsning och vi nu var många så var det nog lika bra det. Och nu var det bara några kilometer kvar. I motvind och sidamotvind närmade vi oss målet. Det här är egentligen min styrka, spurten. Men med tanke på hur illa målet är beläget så struntade jag i att spurta och rullade lugnt in i mål på 3h2m28s. Målet med att köra under 3 timmar var missat, men med tanke på att jag inte riktigt kände mej i samma form som förra året då jag körde på 3h6m46s kändes det helt ok. Finns lite olika bud om hur långt loppet var, en del säger 104km och andra 105km. Jag vet inte exakt men om nåt av det stämmer så hade jag ett snitt på strax över 34km/h.
 
Sandra stod och sålde glass tillsammans med Marie när jag kom tillbaks till Kviberg. Och den chokladglassen är gettegod! Snackade med SUB10-gänget och dom hade kört på 3h22m trots punka och depåstopp. Förra året körde motsvarande gäng på 3h44m har jag för mej. Så det börjar kännas som att SUB10 skulle kunna bli SUB9 om vi kör lika bra på Vättern.
 
 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: