ronnedal . se

Cykling och annan träning

För starkt sällskap

Kategori: Allmänt

Körde en runda på 60km idag. Särö, Billdal, Kungsbacka, Lindome, Särö och hem. efter Billdal kom en annan cyklist ikapp mej som va på väg mot Varberg. Verkade som att han ville hålla aningen högre tempo än jag kände mej bekväm med. Han siktade också på att köra Brevetloppet på 200km 13/4. Han fortsatte söderut då jag tog av mot Kungsbacka, rakt in i motvinden. Såg dock en annan cyklist 6-700m längre fram som fick mej att fokusera på annat än den jobbiga motvinden. Kom ikapp honom i Kungsbacka men kände inte att jag hade nån lust att paråka. Vände mot Lindome i en stadigt ihållande sidamotvind. Börjar lära känna den här vinden ganska väl då det känns som att det blåst exakt lika i flera månader. Hastighetsmätaren som tidigare visat ganska höga siffror närmade sej nu det irriterande 20-sträcket. Just då hörde jag "Hej hej!" det var Conti-gänget som kom och drog förbi och på ren instinkt fick jag för mej att hänga på dom. Visade sej inte vara nån bra idé. upptäckte att jag skulle måsta lägga mej riktigt mitt ute i vägen och bygga vinge om jag skulle få nå vindskydd. Så jag fick avbryta och snabbt se klungan försvinna iväg.
 
Tanken med rundan från början var att jag skulle köra två varv men kände mej ganska nöjd efter ett. Får se om det kan bli fler rundor nu i Påsk istället. Vart ett snitt på 27km/h idag.

Vad hände?

Kategori: Allmänt

Många var skeptiska när föräldrar började klä sina bebisar i sparkdräkter under 70-talet. Vad hände?

Det började som ett skämt i en film på 80-talet. Vad hände?

Helt slut

Kategori: Allmänt

Körde en runda i söndags som jag känner kommer bli en ny favorit. Tog bilen till Fjärås och cyklade sedan till Sätila, vidare mot Björketorp och tillbaks mot Fjärås via Gällinge. För dej som är bekant med Kungsbacka Gran Fondo så är det alltså först halva andra rundan och sedan halva första rundan, det blir ca 67km.
 
Det blåste kraftigt från ost, nord-ost så det vart kämpigt att ta sej till Sätila. Tuffa backar blandat med öppna fält med spikrak motvind. Fanns ingen anledning att ens växla upp på stora klingan utan fick kämpa på med små växlar för att få hastighetsmätaren att passera 20km/h i annat än nedförsbackar. Väl i Sätila var jag trött och började fundera på vilken av backarna man egentligen ska kalla Sätilabacken. Ibland känns den korta branta backen just när man kommer in i Sätila väster, värre än den 3km långa, sega Sätilabacken.
 
Som tur var fick jag nu sida med sista biten fram till den långa Sätilabacken dom gick ganska lätt. Fick för mej att jag börjar närma mej lite form då jag kände att jag återhämtade mej snabbt. Men även fast det var ganska lättåkt fram till Björketorp med undantag för lite spikrak motvind, återigen, så kände jag att benen började kännas tunga. Att cyklar med både underställsbyxor och utan på det långbent gör att mina ben stryps gör inte saken bättre. Efter den oändligt långa Björketorpsbacken, som jag kallar den började det gå riktigt trögt, men nu hade jag ändå medvind. Kom efter flera till sega backar ut på den öppna slätten där medvinden nu gjorde att jag flög fram.
 
Tänkte att nu är det ju inte så långt kvar och medvind så det är väl bara å ge på allt man har för att bättra på snittet lite. 45km/h på hastighetsmätaren, det är en härlig känsla att susa fram i den farten. Men en dag som denna slet det hårt på mina ben att hålla den hastigheten även i kraftig medvind. När det var dags att vända norr ut i Gällinge började jag inse mitt misstag men att köra slut på det sista som fanns i mina ben i medvinden. När skogen inte längre skyddade mej och nedförsbacken var slut vart det en ren pina att ta sej dom sista kilometrarna till Fjärås. När jag efter hårt kämpande vände upp mot kyrkbacken stod jag nästan still, och väl framme vid backen fick jag nästan kliva av och gå. Fick stå upp och ta ett par tramptag, vila en sekund innan jag kunde ta ett par tramptag till. Jag var helt slut! Insåg att det inte behövs mer än 60km att köra sej helt tom, men när det då är 7km kvar blir det jobbigt.
 
Nu är det bara 2 helger kvar att samla mil i benen innan det är dags för Brevetlopp 200km. Ska bli härligt med ett längre äventyr, även fast jag cyklat den banan 2 gånger tidigare.

Skön känsla

Kategori: Allmänt

I lördags var jag ute och cyklade min favorit runda. Härskogsrundan kallar jag den, även känd som Nationaldagsloppet 60km. Det är en runda som har allt en runda bör ha. Börjar flackt från Kviberg så man hinner få igång benen innan backarna börjar i Jonsered, sen går det lite böljande hela vägen fram till Härskogen där dom riktiga backarna kommer. Så här i början av säsongen är jag glad om jag bara tar mej upp för dom och när man börjar hitta formen blir det mer och mer attack. Det ger väldigt mycket att ge järnet upp för backarna för att sedan bara trampa ur benen nedför. När jag kör denna runda första gången på säsongen brukar jag fundera efter jag kommit till Härryda (halvvägs), hur fan ska jag ta mej tillbaks? Brukar vara helt slut och återhämtningen är lika med noll. Men nu hade jag faktiskt en skön känsla och kände att jag kommer ha krafter kvar även när man ska över från Landvetter till Jonsered. Sen fanns det inte hur mycket kraft som helst i benen i den stundtals kraftiga kantvinden tillbaks mot Kviberg. Men på det hela taget en god känsla. Hade ett snitt på 26km/h. Brukar ligga strax över 30 i snitt när jag är i form, och det känns faktiskt inte så fasligt långt dit.
 
Nådde idag ett stort delmål i min jakt mot 100 armhävningar. Jag gjorde totalt 100 armhävningar uppdelat på 5 set med 28 i det sista. Kan erkänna att jag fuskade lite i förhållande till programmet jag följer. Enligt programmet ska det vara 60s vila mellan seten men det kände jag redan efter 3'e setet att det kommer jag aldrig klara. Så jag ökade ut vilan till 4'e setet till kanske 2m och till 5'e setet till 4m. Men jag klarade det!
 

Klassiker-hysteri

Kategori: Allmänt

 
Det är Klassiker-hysteri i Sverige. Var jag än läser, ser och hör är det samma visa. Jag ska köra klassikern! Det finns som jag ser det 2 typer av personer som kör klassikern. De som gillar att träna mångsidigt och har klassikerloppen som mål eller delmål i sin träning. Och de som vill ha klassikern gjord.
 
Kanske aldrig stått på ett par längdskidor, aldrig cyklat mer än en mil på cykel, aldrig simmat mer än ett par längder och aldrig sprungit mer än 5km och det var för 15 år sedan i skolan.
 
Visst går det att genomföra en klassiker utan att träna i mängder, men till vilken nytta? Risken är väldigt stor att loppen kommer bli en lång lidelse istället för att bli ett positivt minne för livet. Risken för skador är också stor och kan ta väldigt lång tid att läka.
 
Jag började cykla landsvägscykel 2006 och har sedan dess genomfört ett 20-tal lopp och trodde länge att det aldrig skulle bli nån Vättern för min del. Jag hade cyklat lopp som var allt mellan 6-15 mil och tyckte att det räcker väldigt bra för min del. Det jag dock känt är att med lite mer distansträning, några rundor ibland på 20-30 mil i lugnt tempo skulle göra gott för uthålligheten då man sedan cyklar lopp på 10-15 mil. En idé att träna inför Vättern som ett sätt att förbättra uthålligheten grodde.
 
Så hösten 2011 bestämde jag och Sandra oss för att satsa. Vi körde spinning och styrketräning under vintern, startade utomhuscyklingen riktigt tidigt, redan innan klubben börjat sin utomhus säsong. Hängde med på träningsläger i Laholm. Passade på att köra 20-milsrunda när randonneurerna körde sitt Brevetlopp. Samlade sedan ihop ett eget gäng och körde den 20-milaren igen. Samlade ihop ett gäng för att köra en 30-milare då datumet inte passade för oss då Brevetloppet på 30-mil gick. Körde hela tiden många rundor med klubben samt att vi körde Nationaldagsloppet (100km).
 
Trots all den träningen var Vättern ingen lek. Även om det inte hade varit för att det var sämsta möjliga väderförhållande första 10 milen och att jag senare var i backen hade jag inte velat genomföra loppet utan den mängden träning. Tanken att sitta på en cykel i 15 timmar utan att vara tränad för det? Aj!
 
Jag läser ett inlägg där det står. Jag ska köra Vättern och har aldrig cyklat. Vad ska jag köpa för cykel?
 
Ta först reda på om du tycker att det är roligt att cykla innan du bestämmer dej för att köra ett av de längsta motionsloppen vi har i Sverige. Har man riktig tur finns en cykelklubb i närheten där du t o m kan provcykla en racercykel och få tips om lämpliga butiker innan du börjar planera ett inköp. När du väl har din cykel, börja träna, gärna med en klubb, träna tillsammans, kör nåt kortare lopp, känn efter om det är roligt, sätt upp nya mål.
 
Men klassikern är ju inte bara cykling, det är ju 3 delmoment till. Men cyklingen är troligtvis det moment som tar längst tid att genomföra och behöver där med mycket träning. Vasaloppet kan för de som satsar mycket på cykel ta längre tid att genomföra.
 
Men jag löptränar mycket och springer milen på 50 minuter?
 
Problemet är att det är helt olika muskelgrupper du använder så det går inte att översätta till cykling. Om du springer milen på 50 minuter kan du säkert springa halvmara (21km) på 2 timmar. Men det säger inte att du skulle cykla Vättern på under 10 timmar, det säger inte ens om du skulle ta dej i mål.
 
Så till dej som funderar på att hänga på i Klassiker-hysterin tänk långsiktigt. Träning är nånting som bör vara en del av din vardag. Att köra ett galet år och sedan sluta träna igen är ingen sund plan. Försök istället hitta vad du tycker är roligt och träna det mest och variera gärna med sånt som är mindre roligt. Ofta är den tråkiga träningen det du behöver mest. I mitt fall är det styrketräning.
 
Lycka till i din träning och ha gärna klassikern som mål. Men inte som första och sista mål.
 

1 månad borta

Kategori: Allmänt

För en månad sedan så vart det ett stort avbrott i min utmaning att klara 100 armhävningar på grund av sjukdom. Var riktigt dunderförkyld och gick på penicillin. Men jag tänkte att det är väl bara på det igen direkt efteråt. Sista gångerna innan jag vart sjuk klarade jag 58 armhävningar. Räknade inte med att klara lika många direkt efter sjukdom så 50 kändes ändå helt ok, men jag var totalt slut efteråt. Kände att jag inte återhämtade mej med 2 dagars vila som jag brukar göra. Istället för en förbättring vart resultatet nästa gång sämre. Många negativa tankar började snurra i huvet. Var det verkligen sjukdomen som gjort mej svag eller är jag bara vek. Vilade fler dagar men fortfarande ingen förbättring. 100 armhävningar började kännas riktigt långt borta. Ifrågasatte mej själv att jag kanske börjat nå mitt max, jag kanske inte blir starkare än så här.
 
Vi var iväg och körde Kortvasan som egentligen förtjänar en större del av bloggen men just inte just nu. Bara 2 dagar senare var vi ute och cyklade 6 mil på 3 timmar på MTB. Jag hade varit helt slut i hela kroppen och var ännu mer slut efter cyklingen. Och 2 dagar efter skulle det vara dags för armhävningar igen, hur skulle det gå? Jo, äntligen började kurvan att vända uppåt igen. Och med det självförtroendet. Nästa gång var också en rejäl ökning. Idag var det dags igen och det vart nytt rekord, 59! Det kändes riktigt skönt. Kände mej riktigt stark och helt plötsligt har man gått från att ifrågasätta sej själv till att känna sej oövervinnelig på bara några dagar.
 
Ja, det är lustigt hur psyket funkar. Men det man lärt sej är att det bara är å köra på även fast det ibland känns lönlöst. Men samtidigt inse hur viktig vila är och att det tar längre tid för kroppen att bli frisk än när man känner sej frisk.
 
 
I helgen är det dags för att plocka fram racercyklarna. Planen är att cykla en runda på vägar runt Lygnern på ca 8 mil. Kommer bli riktigt skoj efter att kört 16 mil på MTB'n än så länge i år.