ronnedal . se

Cykling och annan träning

Helt slut

Kategori: Allmänt

Körde en runda i söndags som jag känner kommer bli en ny favorit. Tog bilen till Fjärås och cyklade sedan till Sätila, vidare mot Björketorp och tillbaks mot Fjärås via Gällinge. För dej som är bekant med Kungsbacka Gran Fondo så är det alltså först halva andra rundan och sedan halva första rundan, det blir ca 67km.
 
Det blåste kraftigt från ost, nord-ost så det vart kämpigt att ta sej till Sätila. Tuffa backar blandat med öppna fält med spikrak motvind. Fanns ingen anledning att ens växla upp på stora klingan utan fick kämpa på med små växlar för att få hastighetsmätaren att passera 20km/h i annat än nedförsbackar. Väl i Sätila var jag trött och började fundera på vilken av backarna man egentligen ska kalla Sätilabacken. Ibland känns den korta branta backen just när man kommer in i Sätila väster, värre än den 3km långa, sega Sätilabacken.
 
Som tur var fick jag nu sida med sista biten fram till den långa Sätilabacken dom gick ganska lätt. Fick för mej att jag börjar närma mej lite form då jag kände att jag återhämtade mej snabbt. Men även fast det var ganska lättåkt fram till Björketorp med undantag för lite spikrak motvind, återigen, så kände jag att benen började kännas tunga. Att cyklar med både underställsbyxor och utan på det långbent gör att mina ben stryps gör inte saken bättre. Efter den oändligt långa Björketorpsbacken, som jag kallar den började det gå riktigt trögt, men nu hade jag ändå medvind. Kom efter flera till sega backar ut på den öppna slätten där medvinden nu gjorde att jag flög fram.
 
Tänkte att nu är det ju inte så långt kvar och medvind så det är väl bara å ge på allt man har för att bättra på snittet lite. 45km/h på hastighetsmätaren, det är en härlig känsla att susa fram i den farten. Men en dag som denna slet det hårt på mina ben att hålla den hastigheten även i kraftig medvind. När det var dags att vända norr ut i Gällinge började jag inse mitt misstag men att köra slut på det sista som fanns i mina ben i medvinden. När skogen inte längre skyddade mej och nedförsbacken var slut vart det en ren pina att ta sej dom sista kilometrarna till Fjärås. När jag efter hårt kämpande vände upp mot kyrkbacken stod jag nästan still, och väl framme vid backen fick jag nästan kliva av och gå. Fick stå upp och ta ett par tramptag, vila en sekund innan jag kunde ta ett par tramptag till. Jag var helt slut! Insåg att det inte behövs mer än 60km att köra sej helt tom, men när det då är 7km kvar blir det jobbigt.
 
Nu är det bara 2 helger kvar att samla mil i benen innan det är dags för Brevetlopp 200km. Ska bli härligt med ett längre äventyr, även fast jag cyklat den banan 2 gånger tidigare.

Kommentarer


Kommentera inlägget här: