ronnedal . se

Cykling och annan träning

Triathlon Coach

Kategori: Allmänt

Jag var inte helt nöjd med styret som satt på min nya cykel när jag köpte den begagnad. 3T Rotundo LTD hette det. Skulle vara ett av dom lättaste styrena på marknaden men dels var det för smalt för mej och dels så gillade jag inte alls utformningen på bocken. Surfade in på 3T's hemsida och såg att det fanns ett styre som heter Ergonova som var kompakt och team-modellen passade väldigt bra ihop med färgerna på min cykel. På chans satte jag ut en annons på både HCK's forum, HappyMTB och Blocket. Tror inte ens att annonsen hann bli godkänd på Blocket innan jag hade ett svar via annonsen på Happy. En kille som hade exakt det styret jag ville ha i den bredden jag ville ha.
 
 
Har hållt på och experimenterat senaste året med olika höjd på styret och försöker hitta en tillräckligt aggressiv sittställning utan att det för den anledningen skulle bli obekvämt. På min nya cykel var redan röret från framgaffeln kapat längst ner och det gör att möjligheterna minimeras. Men jag känner mej bekväm med det. Det som uppstod nu när jag bytte styre var att dom kompakta styrena behöver en längre styrstam för att få samma avstånd fram till växelreglagen. Har nu en styrstam som är 100mm/6grader men den känns aningen kort. Har en som är 130mm/6grader men är helt övertygad om att den blir för lång. Ska försöka hitta nån som har lust att låna ut en 110 eller 120 bara så jag kan testa vad det är jag ska köpa.
 
Träningen inför Vättern känns helt ok även om jag inte känner mej riktigt lika stark som förra året. När jag stod vid starten förra året hade jag 330mil i benen. I år har jag än så länge 230mil men bara den här veckan är planen ca 55mil och jag skulle tro att det blir runt 45mil nästa vecka och förhoppningsvis ska det räcka för att toppa formen. Ska bli intressant med Nationaldagsloppet nästa vecka där jag kände mej väldigt stark förra året och gick i mål på strax under 3h7m. Kan jag köra på samma tid i år skulle jag se det som ett positivt formbesked.
 
I måndags var jag Triathlon Coach för första gången. Mölndal Outdoor anordnade prova-på-triathlon vid Råda Säteri och om jag förstod det hela rätt kommer det att köras sista måndagen i månaden hela sommaren. Vi kom dit precis så oförberedda man kan vara. En våtdräkt som man aldrig simmat i, en tempobåge man aldrig testat och löparskor man aldrig sprungit i. Sandra hade lite problem med andningen på simningen som vi inte är helt säkra på om de berodde på det kalla vattnet, våtdräkten eller annat. Cyklingen gick jättebra och hon gillade snabbt att ligga i tempobågen. Löpningen gick sådär då hon inte alls gillade sina nya löparskor, eller om det var kombinationen av dom nya skorna och nya iläggssulor som hon inte testat tidigare heller.
 
 
Men på det hela taget så gick det bra. Väldigt bra arrangemang av Mölndal Outdoor som lockade 72st deltagare som jag misstänker kommer att vara tresiffrigt nästa gång. Kostade endast 40kr att deltaga och då fick man tidtagning med mellantid för varje delmoment samt utlottning av fina priser på startnumret efteråt. Kan rekommenderas för alla som känner sej nyfikna på Triathlon.

Alltid lärorikt

Kategori: Allmänt

Idag var det dags för första träningspasset efter Göteborgsgirot. Mina handleder var helt förstörda efter MTB-loppet. Vet inte om det beror på att jag bara är vek eller om jag i förskräckelse krampaktigt hållt mej i styret. Men nu börjar dom återhämta sej. Jag var ju i backen en sväng också men tror inte att värken har nånting med det att göra. Läste på klubbens hemsida att dom kört backträning igår och det var även min plan för kvällen.
 
Idag tog jag mej ut till Jonseredbacken, eller Härkeshultsbacken som jag tror den även är kallad. Har läst på olika forum att den är 900m lång, har en snittlutning på 7,5% och en maxlutning på 9%. Även läst att man skulle behöva köra backen 21 gånger om det ska motsvara att cykla upp på Mont Ventoux. Var inte riktigt mitt mål för dagen. Brukar oftast köra 6-7 gånger och brukar vara ganska nöjd sen.
 
Det är väldigt lärorikt att köra backträning. Man får åter lära sej saker man redan visste men förträngt. Det är samma sak varje gång jag kör backträning för första gången på året. Den jobbigaste repetitionen är den första. Då överskattar jag alltid min kapacitet och kör på tok för fort dom första 2-300 meterna sedan sitter jag och håller mej stenhårt i styret och gungar med kroppen upp, ned och sida till sida. Andra gången inser jag att jag måste ta det mycket lugnare om det ska kunna bli 6-7 vändor. Tar det lugnare men sitter fortfarande och håller mej hårt i styret. tredje gången har jag insett att jag måste slappna av överkroppen och låta benen göra jobbet. Hålla lätt i styret och fokusera på att vara smidig i mina tramptag så det blir mer runddrag istället för tryck, tryck, tryck.
 
Fjärde och femte repetitionerna är i regel dom lättaste för då börjar tekniken sitta och jag känner att det går väldigt lätt sista 200 meterna. Sjätte vändan börjar det bli riktigt tungt i benen och även fast tekniken funkar så går det riktigt tungt men åter igen känns sista 200 meterna lätta. Sjunde brukar bli den sista även fast man säkert hade fixat några till om man gett sej fan på det.
 
En törn för självförtroendet idag var att jag insåg att det är väldigt stor skillnad på om man har 25 eller 28 som lättaste drev på kassetten. Jag brukar föredra 28'an men när jag köpte min nya cykel satt en 25'a på och jag har inte bytt ut den än. Det är segt att köra backträning i en så pass brant backe som Jonseredsbacken med 39/25 när man är så svag som jag är i backar. För dej som tycker att det är för tungt på lättaste växeln i backar kan jag tipsa om att det finns väldigt många olika typer av kassett och klingor man kan byta till. Aldrig fel att ha flera uppsättningar så man kan byta till det som passar för ändamålet.
 
Men läs eller räkna på dom grejerna som sitter på först så du vet vad du har. Jag tror att det är väldigt vanligt att motionärer kör med samma utväxling som proffsen gör när man egentligen borde ha motionärsutväxling istället. Säger man till redan i butiken när man köper en cykel att man vill ha en lättare utväxling än det som är standard så brukar det inte vara nå problem med att dom byter ut det kostnadsfritt.
 
Nu blir det vila fram till söndag då jag planerat att köra min första runda för i år i 29-gruppen med klubben. Jag har ju kört i 29-tempo tidigare i år. Men det var ett 200km brevetlopp. =)

Göteborgsgirot 2013 - Dag 2

Kategori: Allmänt

Efter Dag 1 kändes det som att jag hade mycket krafter kvar i benen. Nu var det dags för okänd terräng i dubbel bemärkelse. Första MTB-loppet och i ett område jag aldrig cyklat tidigare. Det hade innan loppet gått ut erbjudande om att man kunde byta från 37km till 25km om man var orolig för dom extremt tekniska partierna. Men man vill ju få ut så mycket som möjligt. Får väl skjuta cykeln i värsta fall, tänkte jag.
 
I Startfållan pratade jag lite med Stikkan och en till kille från HCK som jag inte vet vad han heter. Alla hade väl samma inställning, att detta är mest för kul och inte så mycket en tävling. Min tanke var att ta det lugnt på det tekniska partierna och pressa på när det vart grusvägar. Starten gick och det verkade som att några inte var helt nöjd med deras startgrupp och att dom hamnat långt bak i startfållan. Jag var tidigt in i fållan men valde medvetet att ställa mej typ i mitten. Var helt säker på att det var många som var snabbare än mej men samtidigt övertygad om att jag inte är långsammast.
 
 
Vi hann inte mer än ett par hundra meter innan 4-5st dök i gruset. Såg inte exakt vad som hände men troligtvis var det nån som försökte köra om där det inte riktigt fanns plats och drog med sej några andra. Inte långt efter vad det dags för det första tekniska provet, in i skogen. Tog inte lång stund innan det var tvärnit för nästan alla klev av och gick. Tog det säkra före det osäkra och gick jag med, eller småsprang. Märkte snabbt att jag var lång ifrån sämst rent teknisk trots väldigt lite erfarenhet. Det lilla jag hunnit träna när jag kört i Slottsskogen kom väl till hands.
 
 
Det där med att ta det lugnt på dom tekniska partierna för att trycka på sedan funkade inte så bra i praktiken som jag tänkt mej. Var ordentligt trött efter varje tekniskt parti så grusvägarna fick handla mest om vila och återhämtning. Det vart bara mer och mer tekniskt för varje skogsparti vi avverkade, hade nu efter att kört om Stikkan och den andra killen om vart annat nu blivit distanserad och hittat mitt eget tempo. Såg på ett filmklipp någon lagt ut att jag var ca 2 minuter efter när vi kört ca 14km.
 
 
Det område som kallas Getryggen och var ökänt det mest tekniska partiet på banan kan jag säga med facit på hand att det inte var på min nivå. Varken jag eller min cykel var direkt anpassad för detta så jag fick leda cykeln både uppför och nedför. Men i övrigt så var det inte så förtvivlat mycket jag behövde leda cykeln. Var många delar där andra ledde sin cykel där jag trampade på.
 
 
När Getryggen var avklarad, kom ut på grusväg och fick en klunk sportdryck kändes det som att nu är nog det värsta avklarat. Men det var fortsättningsvis rätt tekniskt varje gång man körde in i ett skogsparti. Men nu var det inte så att det kändes omöjligt längre. Visst var det några ställen man fick leda cykeln men det mesta gick att cykla. Kände också att jag började cykla förbi fler än jag vart omcyklad av som också gav en bra känsla. Men jag började tänka på Sandra och undrade vad hon skulle tycka om det här loppet som skulle köra den kortare men som ändå är väldigt teknisk.
 
 
Började bli riktigt trött i överkroppen och benen som tidigare känts hur starka som helst började också kännas trötta. Enda upplyftande var väl att många andra hade det mycket jobbigare. När man kör ner med framhjulet en liten svacka med gyttja kan man reflexmässigt dra upp styret för att inte framhjulet ska gräva ner sej. Men när krafterna börjar tryta blir man slarvig. Flög lite snett över styret och landade på vänstersidan. Duttade hjälmen i något hårt så glasögonen flög av. Någon ropade, Hur gick det!? Det gick bra! ropade jag och var snabbt uppe på fötterna igen.
 
Nu var det inte mycket kvar av loppet och det gick länge nedför. Kom ut på asfalten och misstänkte att nu är det bara asfalt resten av vägen så jag låste stötdämpare för att rulla lite mer effektivt sista biten. Nu var det många som hade det jobbigt som man passerade. Kändes ibland som att jag cyklade dubbelt så fort som många andra. Hade en kille efter mej vid Liseberg men även om jag var trött så fanns det inte en chans att någon skulle köra om mej nu när det bara var raksträcka kvar.
 
La i en riktigt tung växel och började trycka på och det tog inte långa stunden innan jag tappat honom och passerat något till. Kom ikapp en kille just innan jag var framme vid Ullevi som också fick se sej slagen. Det var ju den sista dagen av 2 så nu var det ingen idé att spara på krutet. I med tyngsta växeln och spurta i mål. Men efter målgång kände jag mej riktigt trött, så där så man blir illamående. Det var inte lika varmt som dagen så när man vilat en stund vart det lite kyligt. Men jag tänkte att Sandra säkert inte var långt efter då dom startade halvannan timme efter.
 
Missade tyvärr Sandras målgång men såg henne direkt efter. Såg du min spurt, ropade hon!? Nej, jag missade den, sa jag. Det där var det roligaste jag cyklat, sa Sandra och såg helt lyrisk ut. Så att jag oroat mej tidigare för om vad hon skulle tycka om dom tekniska partierna var helt obefogat skulle det visa sej.
 
Eftersom jag ska vara funktionär på Hisingen Runt blir det nu att ställa in siktet på Nationaldagsloppet. Det brukar vara ett riktigt roligt lopp.

Göteborgsgirot 2013 - Dag 1

Kategori: Allmänt

 
Än så länge i år har inriktningen på träningen mest legat på distans, endast ett riktigt intensivpass och då var jag ledare så det blir inte riktigt så intensivt som det kunde vara. Visste inte alls vad det skulle kunna finnas för hastighet i kroppen.
 
 
Jag stod ganska långt fram i startleden bland "avancerade motionärer". Långt ifrån alla såg avancerade ut på samma sätt som inte alla såg så elit ut som startade som elit. Ut ifrån Ullevi flöt det på väldigt bra, några hade väldigt bråttom iväg och det vart snabbt utdraget. Rullade på ganska bra ända till Vasaviktoria där det blev bökigt med spårvagnar som skulle korsa tillsammans med bilar och fotgängare. Spontana reaktionen var att det inte går att ha det så om det ska bli Giro nästa år. Framme vid handels så delade vi vägen med bilar. Och istället för att bara köra på så sniglade sej bilarna fram. Upptäckte efter en stund att det var nog tanken att vi skulle hålt oss på cykelbanan. Men jag hängde på alla andra. Fastnade i vart enda rödljus som finns efter den nyligen ombyggda Övre husargatan.
 
 
Väl framme vid Linnéplatsen var det dags för att knixa. Runt rondellen och upp på cykelbanan. Filosoferade en stund över hur det skulle se ut några minuter senare när ett par tusen cyklister till ska färdas samma väg som jag just gjort. Jag har full förståelse för att Göteborgarna inte vill att man spärrar av innerstan nå längre studen. Men med tanke på att i princip alla cyklister släpptes samtidigt kan det inte ha behövts spärras av mer än 1 timme för att alla cyklister skulle hinna passera genom stan. Och det jämfört med alla timmar det är avstängt under Göteborgsvarvet skulle inte vara mycket begärt. Jag förstår att det är säkert förhoppningen av arrangören att det blir så. Jag ser det som ett måste.
 
Knixigt var ordet, mestadels på cykelbanor som jag känner till sen tidigare. Visste delvis på förhand vart ojämnheter skulle dyka upp. Dock var det en total besvikelse att inte ett gruskorn sopats bort av arrangören för att på så sätt höja säkerheten. Men man får ju anpassa sej till förutsättningarna så det fick gå lungt i svängarna vilket gjorde att man fick grym träning på igång drag. Det är inte riktigt den typen av träning jag är van vid. Men har känt för varje år jag cyklat att jag fått bättre och bättre teknik för att göra igång drag utan att köra benen stumma.
 
Över Älvsborgsbron började det bli riktigt tunnt och jag visste inte riktigt om jag skulle köra på solo, köra ikapp en grupp som var hundra meter före eller vänta in dom som var hundra meter efter. Jag vet att min bästa chans att köra ikapp är i nedförsbackarna. Dels för att jag är lite tyngre samt att jag känner mej rätt bra rent tekniskt. Jag körde ikapp gruppen framför, men det gick lite för långsamt så jag tog sikte på nästa grupp framför. Det var några till som på samma sätt som mej letade andra som ville hålla samma tempo. Men det var svårt att hitta någon som ville hålla samma tempo hela tiden.
 
Blev ifrån körd i början av uppförsbackar för att sedan komma ikapp och förbi mot toppen. Väl över krönet vart hela tiden några andra cyklister i sikte, körde ikapp dom. Vart igen ifrån körd i början av uppförsbacke för att sedan ta dom när toppen närmade sej. Varför har dom så bråttom in i backarna?
 
Tjusningen med att köra lopp för min del är att hitta ett gäng att hålla ihop med, men det var svårt idag. I backen ner mot Björlandavägen kom jag ikapp ett gäng och nu var det dags för det först gruspartiet. Tänkte att här är det bäst att ta det försiktigt, men det gick lite för fort ändå och fick lite sladd på framhjulet just där man svängde in på grusvägen. Kändes lite läskigt men det gick bra. Efter gruspartiet blev det lättåkt, gick väldigt fort och banan gick på väg till cykelbana, till väg, till cykelbana och det var skönt att vi just nu bara var 2st som hängde ihop. Hade inte velat komma dit i en stor klunga.
 
I backen upp mot Albatross tog jag min vana troget det lugnt i början av backen för att sedan passera 6-7st vid toppen. Var ett 20-tal som hade samlats på toppen och hejade på. Jag visade upp ett oberört ansikte samtidigt som jag märkte att många kört på tok för hårt och var märkbart slitna. Och det var ju nu det snart skulle börja, anledningen att man hade tagit det relativt lugnt första delen. Passerade ganska många redan i foten av backen som leder upp mot Angeredsbron. Där stod Morgan och knäppte kort och tyckte att jag hade kass teknik i uppförsbacken. Finns säkert ett å annat att förbättra där. Eller så gillade han bara inte att jag stod upp. Många ser att stå upp som ett svaghetstecken, för mej är det att spara på benen och jobba med överkroppen.
 
 
Vidare upp över Angeredsbron tog jag det ganska lugnt. Kastade ett öga på hastighetsmätaren som visade 24km/h. Tänkte att det inte är någon idé att pressa på nå hårdare och det var ändå tillräckligt för att köra om några styken. Efter bron visade det sej vara en bra taktik att ta det lugnt på bron för nu skulle vi mycket högre upp än jag var förberedd på. Det var fler som inte var förberedd på det. Fortsatte att passera ett 10-tal cyklister innan toppen var nådd. Kom en liten brant just innan högsta punkten där jag passerade en HCK'are. Kände mej riktigt pigg och la i ett par växlar till och tryckte på för att få med mej farten.
 
 
Tänkte att nu blir det säkert lättåkt ett tag men det dröjde inte länge innan det började gå uppför igen. Men jag kände mej stark och tog sikte på en grupp på 7-8 pers hundra meter längre fram. Kom ikapp dom och just då började dom öka takten också och jag kände att dom kan bli ett bra sällskap resten av loppet. Strax efter var det en större klunga som kom ikapp oss men jag kände att riktigt den farten har jag inte i benen. Men det blev en stor klunga så länge det var lättåkt. Men sen i backen upp mot Bergsjön fick jag och flera andra ge oss och ta vårat eget tempo.
 
I Utby och Partille märkte jag att flera var riktigt trötta. Och alla svängar kors och tvärs gjorde att det vart väldigt jobbigt att ligga långt bak i gruppen så jag såg till att hålla mej långt fram. Så var vi framme vid sista grusvägsområdet. Vi dunkade på i en marschfart runt 30km/h och även fast jag kände mej som Cancellara på ett paveavsnitt kände jag att det är bättre och vänta och göra ett ryck lite senare. Det var en annan kille jag känt hade mycket krafter kvar så jag tog rygg på honom när gruspariet var slut. Det gick undan ner för backen ner vid tennishallarna och jag tänkte att nu är det väl bara lätt nedför resten. Såg att vi hade fått en liten lucka till dom andra och vi pressade på rätt hårt för att dom inte skulle komma ikapp.
 
Jag hade missat att man skulle svänga in vid Ekmanska och när vi svängde såg jag att dom andra nästan var ikapp igen. Känner väl till den lilla backe som nu väntade och vet att det här är min styrka. Så att istället för att växla ner så la jag i en växel till och spurtade upp för backen. När jag kom till toppen såg jag att ingen gått med så jag fortsatte solo. Kändes inte riktigt bra att köra så fort som man nu gjorde på en väldigt smal cykelbana. Kände att om jag möter nån som kommer det att gå illa. Nere vid Liseberg kom jag ikapp någon som helt såg tom ut. Kunde inte köra så fort jag ville och jag förstod att dom andra skulle vara ikapp mej när som helst. Men den här cykelbanan kan jag utan till och jag visste att det skulle bli svårt att hänga på mej.
 
Så jag gick ner i bocken och tog en tung växeln och dunkade på. Var väl inte mer största säkerhet jag passerade överfarten vid Valhalla och kort där efter var 2 ankor ute och promenerade på cykelbanan. Hann tänka ganska mycket om hur tråkigt det skulle vara att avsluta loppet med en and flaxandes in i framhjulet. Men jag hade tur och dom flaxade inte. Och nu växte hornen ytterligare i pannan. Endast en lång raka bort till Ullevi. Jag tittade inte ens bakåt utan fortsatte bara för allt tygeln höll. Framme vid Ullevi gick det riktigt fort. Åter igen mycket snabbare än vad som skulle anses som säkert. Så fort att man blir ganska säker på att ingen vågar följa i det tempot. Sneglade bakom axeln men kunde inte se någon direkt bakom mej. Spurtade på in genom porten, sneglade igen, ingen där. I med tyngsta växeln och spurt in i mål!
 
66km med snittfart på 30km/h är inte direkt siffror som imponerar. Men med tanke på hur knixigt loppet var så är jag rätt nöjd. Nu är det bara att vila inför MTB-premiären imorron. Ska köra det längre loppet som sägs vara väldigt teknsikt så vi får se hur mycket man får bära cykeln imorron.

Tillökning i familjen

Kategori: Allmänt

Som dom flesta andra började jag drömma om en bättre cykel strax efter jag köpte min gamla cykel sensommaren 2006. Jag känner att jag gjorde ett klokt val då som satsade lite extra och köpte en kolfibercykel istället för att snåla och välja aluminium. Min Trek har varit en riktigt trevlig cykel förutom att det länge varit problem med växlarna på den. Till slut så lessnade jag förra året i samband med att framväxeln gick sönder och bytte ut rubbet gällande växlar. Bytte även vevlager som slutade med att jag vart tvungen att byta vevparti p g a kompabilitetsproblem.

Erfarenheten jag tagit med mej är att det är bra att ha en ren växelgrupp, inte blanda. Som original satt det en blandning mellan SRAM och Shimano. Även det som var Shimano var blandning mellan 105 och Ultegra. Det verkar bli mer och mer noga i takt med utvecklingen att inte blanda. Mycket blir special med att drev och kedja verkligen är skräddarsydda för varann. Trots det är det mer regel än undantag att nya cyklar säljs med blandade grupper.
 
Så i mina tankar kring ny cykel så var jag tidigt bestämd på att jag kommer fortsätta köra med Shimano. Frågan om man skulle satsa på elektroniskt eller mekaniska växlar kändes mest som en ekonomisk fråga. Drömmar om en riktigt lyxig ram som kanske en S-WORKS Venge har länge funnits. Samtidigt som Trek känns som ett säkert kort. Cervélo har inte varit med så länge i tankarna även om jag hört väldigt mycket gott.

Men när man drömmer om en cykel där bara ramen skulle kosta 30.000kr, komponenterna ytterligare 10.000kr och ett par schyssta hjul så drar det iväg och blir långt framtida drömmar. När man är i min längd är det inte direkt att man går och köper en cykel på rea heller, det är inte den storleken som brukar finnas kvar. Att hitta en begagnad kunde vara ett alternativ. Men det är inte allt för ofta jag ser någon som säljer något där både storlek, komponenter och prislapp överensstämmer med det jag söker.

Min förhoppning var tills nyligen att när jag fyller 40 år skulle det kunna bli dags för en ny cykel. Men tack vare en elitcyklist och en mycket förstående fästmö hann jag inte ens fylla 37. Hittade cykeln på blocket och kände på förhand till att säljaren var i min längd. Och specen stämde helt överens med min önskelista. Sa jag att min fästmö är förstående? Det är hon. Hon förstår även hur stor skillnad det är på cykel och cykel även om det i slutänden är upp till den som sitter på, hur fort det går.

Hann ut på en provtur redan igår och hon rullar riktigt fint. Riktigt härlig känsla när cykeln verkligen svarar på varje extra kraftigt tramptag man tar, och nästan så att man känner att cykeln tycker det är roligare när man trycker på lite. Som när man rider en häst och känner att hästen tycker att det är roligt när drar iväg i full galopp. Idag blir det intensivrunda med klubben så nu ska benen bli tränade för att på sikt kunna matcha cykeln.




 
Vrooom!