ronnedal . se

Cykling och annan träning

Göteborgsgirot 2013 - Dag 2

Kategori: Allmänt

Efter Dag 1 kändes det som att jag hade mycket krafter kvar i benen. Nu var det dags för okänd terräng i dubbel bemärkelse. Första MTB-loppet och i ett område jag aldrig cyklat tidigare. Det hade innan loppet gått ut erbjudande om att man kunde byta från 37km till 25km om man var orolig för dom extremt tekniska partierna. Men man vill ju få ut så mycket som möjligt. Får väl skjuta cykeln i värsta fall, tänkte jag.
 
I Startfållan pratade jag lite med Stikkan och en till kille från HCK som jag inte vet vad han heter. Alla hade väl samma inställning, att detta är mest för kul och inte så mycket en tävling. Min tanke var att ta det lugnt på det tekniska partierna och pressa på när det vart grusvägar. Starten gick och det verkade som att några inte var helt nöjd med deras startgrupp och att dom hamnat långt bak i startfållan. Jag var tidigt in i fållan men valde medvetet att ställa mej typ i mitten. Var helt säker på att det var många som var snabbare än mej men samtidigt övertygad om att jag inte är långsammast.
 
 
Vi hann inte mer än ett par hundra meter innan 4-5st dök i gruset. Såg inte exakt vad som hände men troligtvis var det nån som försökte köra om där det inte riktigt fanns plats och drog med sej några andra. Inte långt efter vad det dags för det första tekniska provet, in i skogen. Tog inte lång stund innan det var tvärnit för nästan alla klev av och gick. Tog det säkra före det osäkra och gick jag med, eller småsprang. Märkte snabbt att jag var lång ifrån sämst rent teknisk trots väldigt lite erfarenhet. Det lilla jag hunnit träna när jag kört i Slottsskogen kom väl till hands.
 
 
Det där med att ta det lugnt på dom tekniska partierna för att trycka på sedan funkade inte så bra i praktiken som jag tänkt mej. Var ordentligt trött efter varje tekniskt parti så grusvägarna fick handla mest om vila och återhämtning. Det vart bara mer och mer tekniskt för varje skogsparti vi avverkade, hade nu efter att kört om Stikkan och den andra killen om vart annat nu blivit distanserad och hittat mitt eget tempo. Såg på ett filmklipp någon lagt ut att jag var ca 2 minuter efter när vi kört ca 14km.
 
 
Det område som kallas Getryggen och var ökänt det mest tekniska partiet på banan kan jag säga med facit på hand att det inte var på min nivå. Varken jag eller min cykel var direkt anpassad för detta så jag fick leda cykeln både uppför och nedför. Men i övrigt så var det inte så förtvivlat mycket jag behövde leda cykeln. Var många delar där andra ledde sin cykel där jag trampade på.
 
 
När Getryggen var avklarad, kom ut på grusväg och fick en klunk sportdryck kändes det som att nu är nog det värsta avklarat. Men det var fortsättningsvis rätt tekniskt varje gång man körde in i ett skogsparti. Men nu var det inte så att det kändes omöjligt längre. Visst var det några ställen man fick leda cykeln men det mesta gick att cykla. Kände också att jag började cykla förbi fler än jag vart omcyklad av som också gav en bra känsla. Men jag började tänka på Sandra och undrade vad hon skulle tycka om det här loppet som skulle köra den kortare men som ändå är väldigt teknisk.
 
 
Började bli riktigt trött i överkroppen och benen som tidigare känts hur starka som helst började också kännas trötta. Enda upplyftande var väl att många andra hade det mycket jobbigare. När man kör ner med framhjulet en liten svacka med gyttja kan man reflexmässigt dra upp styret för att inte framhjulet ska gräva ner sej. Men när krafterna börjar tryta blir man slarvig. Flög lite snett över styret och landade på vänstersidan. Duttade hjälmen i något hårt så glasögonen flög av. Någon ropade, Hur gick det!? Det gick bra! ropade jag och var snabbt uppe på fötterna igen.
 
Nu var det inte mycket kvar av loppet och det gick länge nedför. Kom ut på asfalten och misstänkte att nu är det bara asfalt resten av vägen så jag låste stötdämpare för att rulla lite mer effektivt sista biten. Nu var det många som hade det jobbigt som man passerade. Kändes ibland som att jag cyklade dubbelt så fort som många andra. Hade en kille efter mej vid Liseberg men även om jag var trött så fanns det inte en chans att någon skulle köra om mej nu när det bara var raksträcka kvar.
 
La i en riktigt tung växel och började trycka på och det tog inte långa stunden innan jag tappat honom och passerat något till. Kom ikapp en kille just innan jag var framme vid Ullevi som också fick se sej slagen. Det var ju den sista dagen av 2 så nu var det ingen idé att spara på krutet. I med tyngsta växeln och spurta i mål. Men efter målgång kände jag mej riktigt trött, så där så man blir illamående. Det var inte lika varmt som dagen så när man vilat en stund vart det lite kyligt. Men jag tänkte att Sandra säkert inte var långt efter då dom startade halvannan timme efter.
 
Missade tyvärr Sandras målgång men såg henne direkt efter. Såg du min spurt, ropade hon!? Nej, jag missade den, sa jag. Det där var det roligaste jag cyklat, sa Sandra och såg helt lyrisk ut. Så att jag oroat mej tidigare för om vad hon skulle tycka om dom tekniska partierna var helt obefogat skulle det visa sej.
 
Eftersom jag ska vara funktionär på Hisingen Runt blir det nu att ställa in siktet på Nationaldagsloppet. Det brukar vara ett riktigt roligt lopp.

Kommentarer


Kommentera inlägget här: