ronnedal . se

Cykling och annan träning

Göteborgsgirot 2013 - Dag 1

Kategori: Allmänt

 
Än så länge i år har inriktningen på träningen mest legat på distans, endast ett riktigt intensivpass och då var jag ledare så det blir inte riktigt så intensivt som det kunde vara. Visste inte alls vad det skulle kunna finnas för hastighet i kroppen.
 
 
Jag stod ganska långt fram i startleden bland "avancerade motionärer". Långt ifrån alla såg avancerade ut på samma sätt som inte alla såg så elit ut som startade som elit. Ut ifrån Ullevi flöt det på väldigt bra, några hade väldigt bråttom iväg och det vart snabbt utdraget. Rullade på ganska bra ända till Vasaviktoria där det blev bökigt med spårvagnar som skulle korsa tillsammans med bilar och fotgängare. Spontana reaktionen var att det inte går att ha det så om det ska bli Giro nästa år. Framme vid handels så delade vi vägen med bilar. Och istället för att bara köra på så sniglade sej bilarna fram. Upptäckte efter en stund att det var nog tanken att vi skulle hålt oss på cykelbanan. Men jag hängde på alla andra. Fastnade i vart enda rödljus som finns efter den nyligen ombyggda Övre husargatan.
 
 
Väl framme vid Linnéplatsen var det dags för att knixa. Runt rondellen och upp på cykelbanan. Filosoferade en stund över hur det skulle se ut några minuter senare när ett par tusen cyklister till ska färdas samma väg som jag just gjort. Jag har full förståelse för att Göteborgarna inte vill att man spärrar av innerstan nå längre studen. Men med tanke på att i princip alla cyklister släpptes samtidigt kan det inte ha behövts spärras av mer än 1 timme för att alla cyklister skulle hinna passera genom stan. Och det jämfört med alla timmar det är avstängt under Göteborgsvarvet skulle inte vara mycket begärt. Jag förstår att det är säkert förhoppningen av arrangören att det blir så. Jag ser det som ett måste.
 
Knixigt var ordet, mestadels på cykelbanor som jag känner till sen tidigare. Visste delvis på förhand vart ojämnheter skulle dyka upp. Dock var det en total besvikelse att inte ett gruskorn sopats bort av arrangören för att på så sätt höja säkerheten. Men man får ju anpassa sej till förutsättningarna så det fick gå lungt i svängarna vilket gjorde att man fick grym träning på igång drag. Det är inte riktigt den typen av träning jag är van vid. Men har känt för varje år jag cyklat att jag fått bättre och bättre teknik för att göra igång drag utan att köra benen stumma.
 
Över Älvsborgsbron började det bli riktigt tunnt och jag visste inte riktigt om jag skulle köra på solo, köra ikapp en grupp som var hundra meter före eller vänta in dom som var hundra meter efter. Jag vet att min bästa chans att köra ikapp är i nedförsbackarna. Dels för att jag är lite tyngre samt att jag känner mej rätt bra rent tekniskt. Jag körde ikapp gruppen framför, men det gick lite för långsamt så jag tog sikte på nästa grupp framför. Det var några till som på samma sätt som mej letade andra som ville hålla samma tempo. Men det var svårt att hitta någon som ville hålla samma tempo hela tiden.
 
Blev ifrån körd i början av uppförsbackar för att sedan komma ikapp och förbi mot toppen. Väl över krönet vart hela tiden några andra cyklister i sikte, körde ikapp dom. Vart igen ifrån körd i början av uppförsbacke för att sedan ta dom när toppen närmade sej. Varför har dom så bråttom in i backarna?
 
Tjusningen med att köra lopp för min del är att hitta ett gäng att hålla ihop med, men det var svårt idag. I backen ner mot Björlandavägen kom jag ikapp ett gäng och nu var det dags för det först gruspartiet. Tänkte att här är det bäst att ta det försiktigt, men det gick lite för fort ändå och fick lite sladd på framhjulet just där man svängde in på grusvägen. Kändes lite läskigt men det gick bra. Efter gruspartiet blev det lättåkt, gick väldigt fort och banan gick på väg till cykelbana, till väg, till cykelbana och det var skönt att vi just nu bara var 2st som hängde ihop. Hade inte velat komma dit i en stor klunga.
 
I backen upp mot Albatross tog jag min vana troget det lugnt i början av backen för att sedan passera 6-7st vid toppen. Var ett 20-tal som hade samlats på toppen och hejade på. Jag visade upp ett oberört ansikte samtidigt som jag märkte att många kört på tok för hårt och var märkbart slitna. Och det var ju nu det snart skulle börja, anledningen att man hade tagit det relativt lugnt första delen. Passerade ganska många redan i foten av backen som leder upp mot Angeredsbron. Där stod Morgan och knäppte kort och tyckte att jag hade kass teknik i uppförsbacken. Finns säkert ett å annat att förbättra där. Eller så gillade han bara inte att jag stod upp. Många ser att stå upp som ett svaghetstecken, för mej är det att spara på benen och jobba med överkroppen.
 
 
Vidare upp över Angeredsbron tog jag det ganska lugnt. Kastade ett öga på hastighetsmätaren som visade 24km/h. Tänkte att det inte är någon idé att pressa på nå hårdare och det var ändå tillräckligt för att köra om några styken. Efter bron visade det sej vara en bra taktik att ta det lugnt på bron för nu skulle vi mycket högre upp än jag var förberedd på. Det var fler som inte var förberedd på det. Fortsatte att passera ett 10-tal cyklister innan toppen var nådd. Kom en liten brant just innan högsta punkten där jag passerade en HCK'are. Kände mej riktigt pigg och la i ett par växlar till och tryckte på för att få med mej farten.
 
 
Tänkte att nu blir det säkert lättåkt ett tag men det dröjde inte länge innan det började gå uppför igen. Men jag kände mej stark och tog sikte på en grupp på 7-8 pers hundra meter längre fram. Kom ikapp dom och just då började dom öka takten också och jag kände att dom kan bli ett bra sällskap resten av loppet. Strax efter var det en större klunga som kom ikapp oss men jag kände att riktigt den farten har jag inte i benen. Men det blev en stor klunga så länge det var lättåkt. Men sen i backen upp mot Bergsjön fick jag och flera andra ge oss och ta vårat eget tempo.
 
I Utby och Partille märkte jag att flera var riktigt trötta. Och alla svängar kors och tvärs gjorde att det vart väldigt jobbigt att ligga långt bak i gruppen så jag såg till att hålla mej långt fram. Så var vi framme vid sista grusvägsområdet. Vi dunkade på i en marschfart runt 30km/h och även fast jag kände mej som Cancellara på ett paveavsnitt kände jag att det är bättre och vänta och göra ett ryck lite senare. Det var en annan kille jag känt hade mycket krafter kvar så jag tog rygg på honom när gruspariet var slut. Det gick undan ner för backen ner vid tennishallarna och jag tänkte att nu är det väl bara lätt nedför resten. Såg att vi hade fått en liten lucka till dom andra och vi pressade på rätt hårt för att dom inte skulle komma ikapp.
 
Jag hade missat att man skulle svänga in vid Ekmanska och när vi svängde såg jag att dom andra nästan var ikapp igen. Känner väl till den lilla backe som nu väntade och vet att det här är min styrka. Så att istället för att växla ner så la jag i en växel till och spurtade upp för backen. När jag kom till toppen såg jag att ingen gått med så jag fortsatte solo. Kändes inte riktigt bra att köra så fort som man nu gjorde på en väldigt smal cykelbana. Kände att om jag möter nån som kommer det att gå illa. Nere vid Liseberg kom jag ikapp någon som helt såg tom ut. Kunde inte köra så fort jag ville och jag förstod att dom andra skulle vara ikapp mej när som helst. Men den här cykelbanan kan jag utan till och jag visste att det skulle bli svårt att hänga på mej.
 
Så jag gick ner i bocken och tog en tung växeln och dunkade på. Var väl inte mer största säkerhet jag passerade överfarten vid Valhalla och kort där efter var 2 ankor ute och promenerade på cykelbanan. Hann tänka ganska mycket om hur tråkigt det skulle vara att avsluta loppet med en and flaxandes in i framhjulet. Men jag hade tur och dom flaxade inte. Och nu växte hornen ytterligare i pannan. Endast en lång raka bort till Ullevi. Jag tittade inte ens bakåt utan fortsatte bara för allt tygeln höll. Framme vid Ullevi gick det riktigt fort. Åter igen mycket snabbare än vad som skulle anses som säkert. Så fort att man blir ganska säker på att ingen vågar följa i det tempot. Sneglade bakom axeln men kunde inte se någon direkt bakom mej. Spurtade på in genom porten, sneglade igen, ingen där. I med tyngsta växeln och spurt in i mål!
 
66km med snittfart på 30km/h är inte direkt siffror som imponerar. Men med tanke på hur knixigt loppet var så är jag rätt nöjd. Nu är det bara att vila inför MTB-premiären imorron. Ska köra det längre loppet som sägs vara väldigt teknsikt så vi får se hur mycket man får bära cykeln imorron.

Kommentarer


Kommentera inlägget här: